Det är tisdagsmorgon och det har börjat smattra i den öppna köksrutan. Ja det regnar lite lätt. Jag sitter och bläddrar i några av alla mina kompendium då jag studerade Neuropsykologi i psykologiska Institutionen här i Göteborgs Universitet i början av 90 talet. Läste först den psykologiska grundutbildningen i Borås Högskola. Varför började jag läsa psykologi? Jag fick alltid höra av lärare i min ungdom att jag var värdelös vad det gällde matte och fick dåliga poäng. När jag blev äldre så tänkte jag kolla upp om deras bedömning stämde och det gjorde den inte. Jag var tvärtom väldig bra i matte vilket förvånade mig eftersom matte hade blivit tidigare en gräns för mig att vidareutvecklas. Jag var så bra i matte så jag fortsatte att börja läsa till civilekonom men tyckte efter att tag att det var urtråkigt. Inte för mattens skull för den klarade jag lätt 10 poäng. Fanns även grundutbildning i psykolog i Borås Högskola så jag gick dit på en föreläsning och blev helt betagen. Kände direkt att det var något som jag blev intresserad av så jag anmälde mig och fortsatte senare att läsa delkurser i Göteborg i Göteborgs universitet. Tänk att detta var nästan för 30 år sedan.