Dagens krönika handlar om dagsresan igår 
till Fredrikshamn.

Vi har det gott här i Göteborg som kan åka över dagen
till Danmark. Gå ombord och börja med en makalös god
frukost. Gott också att vi fick möjlighet att sitta under fören med fin utsikt.
Kika när färjan sakta gled förbi Vinga ut mot öppna havet.

Efter frukosten ville jag sitta en stund vid ett fönster och reflektera.
Varför såg havet blåare ut mot horisonten? Varför blev havsvågorna
plötsligt spegelblanka? Varför ville solen skingra molnen som blivit
en samling av den förtätade vattenångan på himlen?
Det var mycket att fundera och titta på. Några strutar satt på de lätt gungande
vågorna och helt plötsligt började det glittra här och där. Va! Det kan väl inte vara
ett stim med vårmakrill eller sill? Här behövdes ingen ekolod för det måste ha
varit ett fiskstim. Och mer och mer blev det. Måsar började komma och dyka.
Herregud” Tänk så gott om man hade kunnat fiska färsk vårmakrill.
Finns mycket under havsytan som man skulle kunna leva på.
Det hade varit grejer det 😉
Kan fiskar konsten att synas utan att ha lösögonfransar,
stillettklackar eller kan dom trollbinda oss? Svar! Fiskar behöver
ingen extravagans utan kan rida på vågorna, dra till sig ljuset och
vara sig helt själva. Kanske leka i solnedgången. Tänk om man kunde kunde
slå följe med en val. Simma bredsides
 mellan Vancouver och Ketchikan i Alaska. Låter det knasigt att
man tillåter sig att fantisera? Ärligt talat så har jag en dröm att få se valarna
där upp igenom. Vilken kraft!
På tal om hav och vågor så kan dom vara rogivande. Ge känsla av renhet
och frihet eftersom dom kan ta oss dit vi vill. Dyka och kyssa koraller under
vårhimmeln. Allt lever med allt. Är det lättare att göra på riktigt än
att drömma och förnimma. I vissa fall kanske lättare att förnimma som
tex som att går ner en trappa och doppa fötterna i kallt havsvatten, hoppa i
där det finns brännmaneter, kråla och simma på rygg. 
Vore gott att ligga på rygg i sanden och lyssna till de skvalpande
vågorna som vill veta om jag hör deras rop? Ja! Hör ni mina svar?
Vindrosblomman gillar inte att lyssna till stormvindars
himla dånade för den vill inte locka fram sårande minnen av svek.

Vad blev svaret? Det blir dagens funderingar kära läsare.

Ha det så gott tills vi höres igen.