Dikt av Brigitte Ranniger
Morgonrodnaden spred sig längs med horisonten
Ljudet av en vildhäst hovar hördes över den mörka heden
Vildhästen vidgade sina näsborrar medan vinden lekte med manen
Hon älskade den friska vinden som luktade frihet
Här på heden kunde hon vara helt fri i sig själv
Fri att våga längta,älska
Vinden,livets betraktare,som följt henne så länge
kände hennes längtan efter kärleken
Ville hjälpa henne att öppna de inre spärrande dörrarna
Där inne som det fanns både smärta men även glädje
De glittrande stjärnorna ville ge liv i hennes vackra sorgsna ögon
fångas av hennes inre djup
I nattens mörker smekte vinden henne till sömn
Anledningen till att jag skrivit dikten om vildhästen i Llyn Aled var att jag befann mig i Norra Wales och skrev på min bok 1998.Jag hade tagit in på Post Office hotell inte så långt ifrån Snowdonia national Park.Jag pratade med några då att det fanns vildhästar i Llyn Aled och blev nyfiken och bestämde mig för att åka dit nästa dag.Jag lade bagaget i bilen nästa dag och åkte upp den lilla vägen med de karga herdarna.Fick köra försiktig för där gick flera fårskockar med sina fårägare som försökte hålla ihop hjorden och få in den i en hage.Såg ut som det var vildhästar längre fram men dom försvann snappt.Jag stannade bilen.Jag blundade och inandes en speciell känsla.Fantiserade om hur det skulle kännas att likt en vildhäst känna vinden i mulen (nosen) och kaloppera fort fram över herdarna.Alla hinder skulle forceras.Ingen börda skulle tynga.All luft man skulle behöva skulle fylla ens lungor.