”Nästa morgon läste hon morgontidningen och blev berörd av en dikt ”Vildrosen”. Kände igen sig i sättet att uttrycka sig. Blev berörd. Den handlade om rosor, vinden, stjärnorna och kärlek. Ord som hon själv älskade att använda när hon skrev. Mellan raderna växte det fram en längtan efter något. Längtan efter närhet och kärlek och en känsla av att inte vara älskad och behövd. Plötsligt så rodnade Sophie då hon läste vem som skrivit dikten. Det stod signaturen ”Wolf”. Kan det vara han som jag träffade i färjan, tänkte hon med blossande kinder. Det kan väl ändå inte vara möjligt. Sophie rev ut dikten ur tidningen och stoppade den i sin ryggsäck”.
Ur romanen ”Också Tystnaden talar” Brigitte Ranniger