Seasons of Bridget

En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 24 april, 2011

Påskdagen

Har varit på landet och bara njutit. Dom fina påskbakelserna har min dotter bakat 🙂

Också minnena talar

Det är påskdagen, soldis och det ser ut att bli en härlig vårdag. Synd bara att det är så mycket pollen ute. Har varit uppe tidigt idag och funderat på vad jag gjort på andra påskar bakåt i mitt liv. Oj oj oj  det skulle jag nästan kunna skriva en hel bok. Första minnet jag har kanske när jag bara var 4 år var när mormor och morfar kom från Tyskland för att hälsa på. Mormors syster Gepke (mitt andra namn) kom också men med flyget från Amsterdam till Göteborg. Det blev påskfest på lantgården utanför Göteborg. Jag minns den stora påskharen mormor kom med och haren skulle dela ut påskgodis. Morfar gav mig en litet minni paraply som jag har sparat. Det lagades påskmat och jag minns även att pappa vispade ägg till äggtoddyn men vi barn fick bara vispat ägg och socker. Ute på åkern tändes påskbrasa om det inte blåste för mycket.

När jag bara var ett halvår så firade vi påsken i Tyskland vilket jag kan se i mammas anteckningar. Fast då var inte pappa med eftersom han var tvungen att sköta gården.

Bara några år innan min mamma gick bort på 90 talet så åkte vi till Holland och firade påsken där. Det var otroligt soligt och härligt och vi hade hyrt en stuga nära havet. Barnen hade fått drakar som fick flyga i blåsten utmed havet.

Mamma som var född i Holland kände många. Vi hälsade på ett par som precis kommit från ett besök i kapstaden till sitt hus i Alkmar. I det huset där dom tillverkade ostar hade min morfar jobbat som ekonom på kontoret. Det kändes så speciellt att min morfar gått på det golvet och suttit i den kontorstolen. Dom bjöd på kaffe och holländska kakor.

Mamma ville alltid åka till Holland på somrarna så vi barn fick åka med. Första åren sov vi alltid hos släktingar men sedan ville mamma att vi skulle bo på övervåningen hos en dam som hade ett otroligt mysigt hus. Hon var världens snällaste. Varje morgon så dukade hon upp i matsalsrummet en äkta holländsk frukost.

Just den kvinnan hälsade vi också på när vi firade påsken i Holland på 90 talet. Då hade hon sålt sitt hus och bodde i en lägenhet med utsikt mot havet. Även om hon var gammal nu så var hon pigg och var väldigt glad att vi hälsade på. Jag log när jag såg när hon dukade fram kaffekopparna. Alla såg olika ut och det är en tradition många har i Holland. Den ena koppen var mysigare än den andra och man bara njöt av att titta.

Jag har även lagt ut en bild på EVAs kalender 1970. Jag älskade ju EVAs kalender och antecknade i den.
1970 var jag 19 år och ser att skärtorsdagen den 26 mars så påskpyntade jag på lantgården. Långfredagen åkte jag och en kille ut som jag då var ihop med. Jag var ju ung och ville ju inte sitta hemma med familjen på den tiden. Däremot så bjöd killens föräldrar på påskmat på påskafton. Påskdagen så hälsade jag på min kompis och vi som då var unga satt och pratade om hur mycket som helst. Speciellt om killar :-).

Ja tiden går och jag tycker det är viktigt att minnas och reflektera. Varför?  Därför att det man upplevt är äkta vara och det ska man vara rädd om. Det tillhör ens identitet och ger självtillit. Men Brigitte är det inte bättre att bara släppa allt och leva här och nu? Jovisst kan man släppa taget mellan varven men hur roligt skulle livet vara om alla upplevelser och positiva minnen skulle vara bortblåsta för alltid. Nuet bygger ju på det förflutnas grund.

Många kanske vill omvandla livet till ett fiktivt paradisplats lång borta i bergen typ Shangri-La men återigen vilket blir då ens identitet?

http://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La