Dag: 5 maj 2025

Idag blev det en vårpromenad i Fiskebäck. Solen värmde klipporna, och längs stigarna blommade både maskrosor och strandtrift. Jag slog mig ner för en liten picknick med termos och något gott i folieform – enkelt men perfekt.

Himlen bjöd på ett vackert skådespel när slöjmoln svepte in över solen. En båt gled sakta förbi, och doften av hav blandades med nyutslagen äppelblom.

På vägen mötte jag en person som promenerade med en västgötaspets. Vi kom att prata om min pappas hund, Sessan, som också var en västgötaspets. Personen berättade att även Kjell-Olof Feldt haft en sådan hund som han höll mycket kär. Ett oväntat, fint möte.

Avslutningsvis upptäckte jag att ett nytt glassställe öppnat vid småbåtshamnen. Bord och bänkar stod redo, och det kändes som början på sommaren.

Bilden under visar pappas hund västgötaspetsen ”Sessan” i mitten av 70 talet. Det är vinter i Klåddegärde. Jag är på bild till vänster.

I maj 2013 skrev jag en fundering som jag idag, tolv år senare, återvänder till med ny nyfikenhet:

”Dagens fundering? Finns det ett universalsystem i hjärnan som styr vårt motiv? Ja vem vet, vem vet. Om jag skulle forska i något så är det om hjärnans läkningsförmåga och vad som styr läkningsprocessen gällande vissa skador. Är det människans motivation att vilja läkas, eller sköter hjärnan läkningsprocessen automatiskt? Det är ju intressant att fördjupa sig i om man gillar psykologi och vill djupanalysera. Hur kom jag på detta djupa ämne idag? Jo, jag bläddrade i en av mina säkert 30 permar med anteckningar efter den tiden då jag läste neuropsykologi på Göteborgs Universitet i början av 90-talet.”

När jag nu läser det jag skrev då, slår det mig hur aktuella de här frågorna fortfarande är – kanske mer än någonsin. I dag finns det verktyg vi bara kunde ana på 90-talet: artificiell intelligens, AI, som nu används inom neuroforskning, psykologi och medicin. AI kan analysera hjärnavbildningar, hitta mönster i återhämtning efter skador och till och med förutsäga hur motivation påverkar läkning.

Tänk att en maskin kan hjälpa oss att förstå något så mänskligt som vår vilja att bli friska. Men frågan kvarstår:
Vem styr processen – vi själva, vår hjärna, eller något bortom vår medvetna kontroll?

Kanske är det just där, i det osäkra, som både forskningen och människan möts 💭📂🧠📈🧩🤖

Att bli sedd – på riktigt

Det finns en särskild sorts längtan som inte alltid har ord. Den bor djupt inom oss, tyst och envis. Det är längtan att bli sedd – inte som en roll vi spelar, inte som en kropp någon betraktar, utan som den vi är i vårt innersta.

Inte som hustru, kollega eller dotter. Inte som värdinna, funktion eller form.
Inte som kropp, yta eller silhuett.

Utan som själ 🫶

Den där stilla önskan att någon verkligen ser oss. Hör det som inte sägs. Förstår det som inte syns. Möt mig där jag är – där jag är människa, inte prestation. Där jag bär både styrka och skörhet, och inte döljer det ena för att behaga med det andra.

Att bli sedd som själ är inte detsamma som att bli älskad för det man gör. Det är att bli älskad för den man är. Och det är först då – när någon verkligen ser – som vi också vågar visa oss 🫶

När vi vissnar inåt

En blomma kan vissna inåt om ingen ser den, om ljuset aldrig når fram. Så är det med människor också.

Vi vissnar när vi tystnar för att passa in. När vi blir roller och kropp – men aldrig riktigt själ.

Men vi kan börja blomma igen:
🌱 När någon lyssnar utan att döma.
🌱 När vi får vila i det som är sant.
🌱 När vi vågar ta plats i vårt eget liv.

Du förtjänar att slå ut.
Inte bara för andra – utan för dig själv 🌱🌸🕊️💫🪞✨