Igår var det fullmåne och jag tittade på vetenskapens värld på TV där det handlade bl a hur månen styr vårt liv på jorden varje dag. Hur den formar tidsvattnet, dagslängden och årstiderna.
I slutet av 50 talet höll jag på att dras med ut i havet tack vare månens kraft men räddades tack och lov.
Jag var med min mamma som så ofta förr i hennes hemstad Haarlem i Holland. Vi solade och badade i Zandvoort am see. Jag visste att det kunde bli ebb och flod och jag tror det var en flagga som visade det. Jag började gå mot land och helt plötsligt så ramlade jag med huvudet bakåt under vattnet fastän vattnet knappt var en meter högt. Jag hörde folk skrika och såg flera män som kom springande från land emot mig. Jag kämpade för att försöka resa mig upp men kraften i sanden under fötterna drog mig mot havet. Jag lyckades resa mig och en man fick tag i min hand, en annan man i hans ena hand och det var ett helt led av män som fick hålla i varandras händer för att kunna orka dra mig i land. Det var fruktansvärt obehagligt att känna vattnets kraft i sandbotten och jag trodde jag skulle slitas i stycken under kampen om vem som var starkast. Männen lyckades dra mig i land och det är jag tacksam för.
Gick utmed havet i Zandvoort am see för några år sedan och pratade med en kvinna om ebb och flod. Jag berättade för henne att jag höll på att dras med i havet för många år sedan. Hon sa att det är många som försvinner varje år i havet (40 st) eftersom det är svårt att rädda någon där det är ebb och flod. Numera finns det en livräddningsenhet ungefär samma som det var i TV serien Baywatch.
