Jag väntar med spänning på att läsa mer om de två journalisterna här i Göteborg som ska på äventyrsresa genom afrika. Det har precis anlänt till Kapstaden och det var i deras blogg jag läste hur dom skulle vilja fira nyårsafton i sydafrika.
Dag: 16 december 2010
Hon hade packat ihop och lämnat honom
Livstecken saknades
Inte ens ett ynka brev
Han var rädd vad han gjort
ensamheten kröp närmare och närmare
även om han bett om förlåtelse
Brevlådan var kall som is
letade febrilt efter ett brev från henne
gick tillbaka med tunga steg
Ögonen fylldes med tårar
Gäckande ångest
lekte med känslor av skuld
Händerna fördes mot ansiktet
ville inte se det grymma livet
sökte sig till barskåpet
Förde flaskmynningen till munnen
Svalde den starka spriten
med en grimas
Ilskan och ensamheten trängde fram
tog flaskan besinningslöst
slängde den i väggen
Satan! Satan! skrek han
Slog knutnävarna på bordet
Svettpärlor trängde fram
Han ville slåss
slå tillbaka mot smärtan
tog en ny flaska och drack
Helvete!
Nu hjälper inte ens spriten
Han vrålade av vrede
Spriten kunde inte
lindra ångesten
Obehagliga känslor pockade upp
Han knäppte upp skjortknapparna
ville få en gnutta luft
sjönk ner i fåtöljen
Han saknade henne enormt
Hur kunde han känna så här starkt nu?
Intermezzomusik sattes på
Ljudet från skornas klackar
ljöd igenom den tunga musiken
Rastlöst gick han fram och tillbaka över parketten
Han tog skivan
Bröt den i två delar
Huset blev tyst och ödsligt
Inget barnskratt hördes längre
Uppvaknandet efter otroheten
gav honom enorma skuldkänslor
Ville ha allt ogjort
Nu var det försent
Ville visa hur mycket han älskade henne
Utanför fönstret föll vattendroppar
Dimman var tät
Lika kompakt som den hårda knuten inom honom
Vad har jag gjort, grät han.
Dikt av Brigitte Ranniger
Idag blir det ingen skridskoåkning för min del iallafall. Regnet vräker ner här i Göteborg nu på morgonen.
