En blogg av Brigitte Ranniger

Dag: 7 januari 2018

Så nära

Så nära ..så nära men ändå så långt ifrån varandra.
Så nära..så nära att varje andetag från dig känndes
varmt mot min hud.
Ditt innersta berörde mitt lilla hjärta som ville
klappa och längta efter ”någon”,
Så nära dig att bara vindens sus kunde påminna mig
om verkligheten.
Jag fick ligga tryggt en stund i din famn. En famn
som tillhörde någon annan. Du tog till mig bara för att
minnas känslan av att vara nära någon.
Jag ville ligga timme efter timma nära dig. Så nära
man bara kan komma någon. 
Bara för att få känna två vars liv det stormat kring.
Kunna mötas i en kärlek.
Ta emot varandras värme.
Kunna känna varandras hjärtslag.
Vi var så nära..så nära….
Men ändå så långt ifrån varandra.

Dikt av Brigitte Ranniger

1978

1978 var det var klart härligt väder på lantgården utanför Göteborg. 
Mycket snö och perfekt slädföre. Pappa lovade att vi skulle
 åka slädparti. Det blev det också. Jag minns den dagen och
jag minns också hästen Pajas som föddes en pingstafton
1964. Mamman Isabella hade lagt sig i en liten grop
i hagen nära ladugården. Pappa väckte mig i gryningen och
visade det nyfödda fölet som ganska så snart ställde sig
på benen och skuttade omkring som en pajas. Härligt minne.