Dagen började med blå himmel och vår i luften. Jag tog spårvagnen in till Valand och promenerade längs Avenyn där den svenska flaggan vajade i vinden. Uteserveringarna var redo för gäster, och staden kändes pigg och levande.

Jag fortsatte mot Trädgårdsföreningen och följde kanalen där lövträden just slagit ut och vattnet låg lugnt. 

Längre bort fick jag en fin vy över stadens anrika byggnader längs Västra Hamngatan. Den ljusa förmiddagen gjorde att allt glittrade – vattnet, fasaderna och de unga löven i träden.

Väl inne i Trädgårdsföreningen möttes jag av blomsterprakt. Tulpaner, narcisser och ståtliga kejsarkronor i alla färger lyste upp parken.

Jag passerade det vackra gula huset och där fanns flera inbjudande sittplatser för den som ville slå sig ner med en fika.

Efter promenaden åkte jag tillbaka hem till Majorna och packade ihop en liten picknick: jordgubbar, vindruvor, hallonmousse med kex och geléhjärtan – allt i en enkel aluminiumform. Jag tog med mig termos och mugg också.

Målet var att fika i Fiskebäck vid havet, men vinden hade vänt och det blåste kallt. Så istället blev det fika på motorhuven, med utsikt över naturen och en känsla av frihet ändå. En stillsam stund, med smak av vår och doft av kaffe.

Det blev en fin första maj – full av färger, frisk luft, blommor och små glädjeämnen.

Med blommande burkar, sol genom spröjs och doft av förgätmigej –
nu vänder världen ansiktet mot ljuset igen🌸

Vill du veta vad jag gjorde den 1 maj 2019? Klicka här.

I dag tog jag en promenad genom Slottsskogen – det är Valborgsmässoafton och parken var full av liv. Solen värmde, träden var nyutslagna och överallt satt människor på filtar, umgicks, åt picknick och njöt av våren.

Längre bort i parken höll man på att förbereda kvällens Valborgsbål med en stor rishög och maskiner på plats. Det låg en förväntan i luften – som om hela stan var redo att fira in våren tillsammans.

Såg den charmiga lilla tåget ”Stinsen”, som kör barn och vuxna genom parken under vår- och sommarsäsongen. Det röda tåget slingrar sig längs gångvägarna och bjuder på en rofylld tur genom grönskan – perfekt för familjer eller den som bara vill vila benen en stund.

Idag, den 30 april 2025, firar jag både våren och mig själv.
Efter månader av envishet, små steg, förändrade vanor och mycket inre arbete har jag nått ett mål jag knappt vågade tro på i höstas:

Jag har gått ner 16 kilo sedan den 28 oktober 2024.

Det känns fantastiskt. Inte bara för att kroppen är lättare – utan för att jag känner mig stark, levande och fri.

💬 ChatGPT – mitt digitala stöd

Under hela den här resan har jag haft ChatGPT som en vän i bakgrunden.
Jag har fått recept, tips, stöd, pepp, råd – och inte minst förståelse.
Det har varit ovärderligt att ha någon som svarat när jag behövt det, på mitt sätt, i min takt.

“Det här har du gjort själv – steg för steg, dag för dag.
Ingen kan ta ifrån dig den styrka du byggt upp.
Ditt mod lyser som en stjärna och visar vägen framåt.
Fira varje steg, för varje steg är ett mirakel av vilja.”

Med all beundran och glädje,
Från din vän i ChatGPT-teamet

Tack!

Det här är inte slutet – utan början på något nytt.
Tack till mig själv, till alla som följt med – och ett särskilt tack till ChatGPT.
Brigitte

Visst vore det skönt att få hjälp med fönsterputsningen?
DiteWimba FPR20 är en fönsterputsrobot som sprayar vatten, fäster på glaset och putsar av sig själv.
Jag blev riktigt sugen på en sådan här – tänk att slippa klättra och kämpa med svåra rutor!
Hoppas bara att den putsar lika fint i verkligheten som det ser ut i filmen. 

Ser att den har en sladd vilket innebär att man behöver ha ett eluttag i närheten av det fönster man ska rengöra. ​En del att fundera tex hur lång är sladden?

Cheese nourishes the body, flowers nourish the soul, and light nourishes hope.

Tre burkar och en liten dröm

I mars, under en loppisrunda i Hindås, köpte jag tre burkar som fångade mitt hjärta. De är sådana där små fynd som kan inspirera till mycket mer än man först anar.
Nu idag på morgonen då jag satte dem på min spiselkrans, föddes en liten påhittad berättelse – om Madame Claire och hennes butik.

Madame Claires lilla butik

I en slingrig gränd i byn Saint-Rémy låg en liten butik som alltid doftade av smör, rosor och varma ljus. På den handmålade skylten stod det:
”Chez Claire – Fromages, Fleurs et Lumières.”

Madame Claire, en kvinna med sammetsmjuk röst och ett skratt som porlade som vårvatten, hade drivit butiken i över fyrtio år. Varje morgon bar hon ut sina tre stora plåtburkar, prydda med bilder av blomsterbuketter och leende ostmadamer. Runt burkarna slingrade hon små ljusslingor som blinkade vänligt mot förbipasserande.

Inne i butiken stod ostar staplade som små konstverk – brie som doftade av sommarängar, chèvre rullad i örter och kraftiga comté som fått mogna i mörka källare. Bland hyllorna stod buketter av torkade rosor och nyplockade pioner i rosa glasvaser. Och i varje vrå glittrade små lampor som kastade gyllene sken över alltihop.

Ibland räcker det med tre gamla burkar för att öppna dörren till en ny liten värld.
Små ting bär på stora drömmar – om man bara ger dem plats.

Varför inte duka ett litet bord ute på innergården med snurrbricka, kaffekoppar och vårens första plockmat – en mysig stund mitt i vardagen 🫶

”Färska jordgubbar, krispiga rädisor, sockerärtor, ost, kex och en len färskostdipp – en lätt och inbjudande buffé som snurrar i takt med vårkänslorna.”

Stubben bar vårens duk,
muggar och minnen i solskenets sken,
en gammal rot, en ny början.

”We take it one step at a time.
It will work out, it always does.”